MYtterholm

Vem eller hur är en (FRAMTIDSPEDAGOG)???? Hej! Jag heter Michael Ytterholm är snart 39 år och bor i Göteborg. Jag jobbar på Näsetskolan som ligger i sydvästra Göteborg, och jag har arbetat där i 17 år. Om 6 månader är jag också en "framtidspedagog", vilket den här bloggen mest kommer att handla om. På fritiden sysslar jag med innebandy, umgås med familjen och sen sitter jag lite då och då (enligt familjen kanske lite mer än så)vid datorn.

Monday, May 21, 2007

14 maj 2007

Nu har vi har vi kommit halvvägs till att bli "framtidspedagoger", måndag 14 maj var del 3 av våra 6 tillfällen och det var som vanligt en bra och trevlig dag tillsammans. Vi hade nöjet att få lyssna till Bo Staffan och Carl som med olika vinklingar belyste nutid och framtid.
Bo Staffans tankar var inte lika utopiska som Dahlboms, även om det fanns vissa likheter, med lokaler och globalisering mm. Några tankar som fastnade var kreativa miljöer vad är det och för vem? Hur tänker eleverna , vad tycker & tänker de om skolan idag, Bo Staffan försökte också redogöra för vad som finns i elevernas huvud idag. "Den som inte syns finns inte" var ett citat som återkom, jag tror att förr ville barn också synas och höras det var de som gapade ,bråkade och var störande, vilket glömdes bort efter ett tag men idag finns möjligheter att synas, höras och man kan nå ut till alla runt om i världen och det försvinner inte, det är en stor skillnad på att få höra efter 20 år att man var en jobbig typ, jämfört med att få se och höra sånt som ungdomarna lägger ut idag. De tänker inte på konsekvenserna av att lägga ut sig sajter där de ska bedömas hur snygga och fräcka de är, filmer som läggs in på youtube mm. Det är dagens "Den som inte syns finns inte" som skapar detta. Jag tycker att det gör det ännu viktigare för oss att jobba med etik och moral med eleverna. Det finns jättemycket som är bra också, vi har en otroligt stor resurs av kunskap och möjligheter att tillgå, det finns som med allt annat positiva och negativa sidor.
Vi har en teknik som gör det möjligt för oss att utbildas och utvecklas på ett sätt som aldrig varit möjlig förut, eleverna vet inget annat, frågan är om vi vuxna är redo? (jag tror att vi behöver bli framtidspedagoger allihop).
Tillbaks till Bo Staffan som pratade om vad företag och arbetsgivare söker för människor, ( kreativa, samarbetsförmåga, kontaktförmåga, hantera olika medier mm), med andra ord måste vi försöka skapa dessa förutsättningar för våra blivande samhällsmedborgare, jag tycker att det ibland känns svårt att skapa samarbete med en hel drös av "jag är störst, bäst och vackrast" elever, däremot har dagens elever inga kontaktproblem vilket jag vet av egen erfarenhet, för våra ungdomar här hemma är det tur att de har datorn som kan spara alla adresser för det hade inte räckt med en adressbok för dem. Det är väl som Bo Staffan var inne på, det gäller att möta dem på rätt sätt och lyckas skapa lust och motivation.

Vi fick även lyssna till Carl Heath, som guidade oss i den virituella världen som finns där ute, vi fick en hel del kunskap om upplevelsebaserade lärmiljöer, lite grupparbete med SWOT blev det också. En del av det som man tyckte var spel och rent nöje fick man en annan syn på, med egna tonåringar hemma har man kommit i kontakt med mycket av det redan men inte tagit sig tid att fundera på vad de kan få ut av det. När man några dagar senare läste GP´s artikel om second life visste man direkt vad det handlade om för spel, men den artikeln gav en dystrare bild av vad man kan få ut av den vrituella världen än vad Carl visade.

Det var som sagt en mycket trevlig dag i en mysig lokal med god mat, TACK!